mondochrille

I natt upplevde jag något som har fått namn (kolla upp det på nätet), Lucida drömmar. Jag var alltså medveten om att jag drömde och det känns galet nu efteråt.

Drömmen i sig är svår att förklara finns så mycket detaljer som kommer och går men i det korta skulle jag leda ut folk från nåt gammalt radhus där vi hade gått vilse och det var smått kaos men jag hitta vägen ut och folk blev glada, mer saker hände men det blev för mycket gå in på.

Men iaf fortsatta i drömmen till en klädaffär där vänner och annat folk höll och småbråka om kläder och så. Under den delen av drömmen kände jag mig väldigt levande som om jag i kropp och själ var där och kunde styra det mesta. Jag gick ut ur affären av egen vilja och sa till mig själv i drömmen att jag trött på den här drömmen och vill vakna. Och upprepar det flera gånger som jagperson i drömmen: vakna nu, vakna nu.... Och sen var det som att en lampa tändes kände hur hjärnan bytte läge typ, small till och det små tjöt i öronen och nu är jag vaken, något yr. Kan säga hade nån väckt mig när jag var i Lucida läget hade jag förmodligen blivit vettskrämd.

Har varit med om något liknande men då hade jag ingen kontroll, men nu var det både intressant och lite otäckt men man kanske vänjer sig för så här levande i dröm kan man inte känna sig varje natt.

Har varit på jobbintervju idag på 5:e tvärgatan. A&G heter de och ska ta över Jeek food och jag måste säga att det gick rätt bra tycker jag personligen.

Var väldigt framåt och sa vad jag tyckte och trodde. Man ska vara så öppen som möjligt och framförallt ärlig. Skönt x 3 att jag kunde hänvisa till en massa saker och personer, tack för att jag fått jobba på Valbo transport, för dom hänvisar jag gärna till. Fy fan om jag var tvungen att hänvisa till swinet på Jetpak eller jag skulle inte kunna göra det för karln är så blåst och så full med skit att det skulle vara sjukt att låta en sån idiot som han få yttra sig om mig. Klart jag låter dom som har koll på läget och vet hur världen snurrar, få yttra sig, både med det positiva och negativa.

Jaja sak samma nu, glad var jag också över att jag kunde säga under rundvandring på lagret att jag har spanat in stället förut och har sett det mesta. :) Ja nu ska jag inte ta segern i förskott, var många som skulle intervjuas och det blir tufft men jag får nöja med att gick rätt bra ändå, kunde svara på alla knepiga fråga bra...

Får avsluta med världen bästa grupp nu eller en av dem. Calexico heter dem och de har verkligen hittat en egen stil eller stilen kom med andra skivan där de friskt blandar Amerikansk Folkrock med mexikansk folkmusik. Men de tar även influenser från cuba och andra länder från Centralamerika.
Låten här, Two silver trees är bara åt folkrock hållet men är fortfarande en frisk fläkt bland indiedjungeln.
Från skivan Carried To Dust från 2008

Ja det var ett tag sen jag skrev nåt. Har inte varit helupptagen men det har inte blivit av bara. Har annars vart hemma i Norrköping några gånger och hälsat på familj mm. Syrran och hennes lille Harry på 1,5år  kom också. Har blivit allt mer bundis med Harry. Springer och leker med han så pass mycket, att han blir uppspelt och inte vill lägga sig i tid. Vår hobby är att åka rulltrappa (många gånger) springa omkring i affärer som Åhlens, där vi kan leka fängelse. Och sist dansa till musikvideos, Harry favorit är utan större tvekan Pinks låt So What.

Ja så har börjat se på en favorit serie som ung:  Tales from the crypt, serien som visar drygt 20 minuter lång skräckfilmer av och med kända skådisar och regissörer. Ska recensera här på bloggen alla avsnitt som jag ser i kronlogisk ordning. Såg tre avsnitt igår från säsong 1:


Avsnitt 1: The Man Who Was Death. Enkel smakstart om en avrättare som får kicken och inte kan släppa jobbet utan avrättar folk, de han anser vara skyldiga.
För kort tiden för att göra något riktigt bra av det hela, vi får inte riktigt känna huvudrollsinnehavaren och när han berättar allt för oss blir det lite stelt men annars är idéen och tanken bra. Ont om tid bara. 2,5/5

Avsnitt 2: And All Through the House.  På julafton mördar en fru sin man men problem uppstår när en galning klädd som jultomten härjar runt huset.
Fantastisk nyinspelning på 1972 filmen med samma namn. Nyinspelningen är råare, effektivare och spännande, och Larry Drake är ruskigt läskig. Lyssande helt enkelt 5/5

Avsnitt 3: Dig thar cat... he's real gone. En uteliggare får chansen till 9 liv när han får katgener i sig. En chans han missbrukar när han får jobb på cirkus.
Mycket snygg film, och tivolimiljöer är oftas tacksamma att jobba i med sin mystik och ovisshet som skrämmer. Problemt är bara att 20 minuter räcker inte, detta kunde hålla i en timma minst. Men den alltid härliga Joe Pantoliano är mycket bra i huvudrollen 3/5

Igår var en jobbig dag, mycket att göra plus att man kände sig lite sliten. Tur att jag inte jobba över, några pallar som var försenade. Men kom hem och var rätt trött, laga lite mat börja käka och kände mig konstig i magen. Tänkte jag sprar maten som är kvar och vilar magen, men det blev bara värre och värre. Gick på toa spotta upp en massa slem och fick nog och stoppa fingrarna i halsen och herrejävlar vad det kom upp. Spydde som en gris och tjocka klumpar kom upp, kände även från bröstkorgen hur det vibrera. Och så börjar det rinna över allt näsa och ögon och man kände sig inget vidare.
Men efter jag tvätta av mig mådde jag bättre i magen och det var värt varenda spänn att få upp allt. Efteråt frös jag och sov hela kvällen, nu är allt bra eller bättre, lite matt i kropen men det blir att ta det lugnt ikväll....

Kanske dags för en ny musikvideo här på min blogg, skrev tidigare om Liars om hur de kan klassas som genier eller galningar, denn grupp är väl ännu värre Animal Collective. Låter helt galet ibörjan men sen kommer det i gång och låter galet men efter ett tag förstår man charmen, eller iaf jag gjorde det :)

Igår såg jag en film som var oscarsnominerad och vann flera pris bl.a. för bästa orginal manus. Men den är mest känd nu för att Sean Penn vann oscar för bästa manliga huvudroll. Filmen är naturligtvis MILK. Och förtjäna Penn oscar då? Nja blir bara mitt svar, han är ju naturligtvis mycket bra men nu i efterhand tycker jag nog att Mickey Rourke var lite bättre.
Det är säkert svårt att hitta nån annan att spela Harvey Milk men ännu svårare att hitta nån att spela Randy "the Ram" Robinson. Finns ingen lika ärrad och erfaren som Rourke. Mwn det hade varit för bra för att vara sant om han vunnit oscar.

Slutligen var jag inte allt för nöjd med MILK. Filmen är bra men jag blev aldrig riktigt tagen men den gav väl en rättvis bild på den riktige Milk. Snygga 70-tals miljöer men ojämt skådespeleri i biroller. James Franco var rätt trist i en rätt tunn roll medan ex. tråkmånsen Josh Brolin är mycket bra som Milk fega kollega.

Har levt lite i en dimma idag, inget har känns verkligt denna lugna dag. Ja mest i början av dagen men nu är det vanligt igen, men trött. Fast det är skönt med såna här dagar med, man går i lågvarv även om man inte orkar med allt, ska börja lära mig att skita i vissa saker även om det kryper i kroppen på en. Låter tystnaden ta hand om den.

Nä men om man ska lägga upp någon ny favorit i musikvärlden

Liars heter de, och de är en grupp som man inte riktigt vet om de är genier eller galna för de gör väldigt speciella låtar och för inte tala om musikvideos, finns en som jag kanske lägger upp senare som är helskum men rolig. Denna är rätt normal för att vara dem. A Visit From Drum heter den och klara Guitar hero World tour eller Rock band på trummor är inga större problem för dem :)

Varje dag lär man sig nåt nytt, en sak är att inte dricka saker som inte är i sin orginalförpackning. Fick smaka lite av en väns vän och det tog inte lång tid innan jag sprang ut och körde två långa saker i halsen, min pek- och långfinger. Så långt som jag körde ner dem i halsen har jag aldrig gjort förr, deep trouth/djup ner i halsen fick en ny betydelse. Visst låter det hemskt men samtidigt om man skulle få i sig nåt dåligt som dålig mat så vet jag att jag kan och vågar få ut det innan det blir värre i kroppen.
Slutligen är jag smårädd för hur samhället och folk kan förstöra för folk, visst det är inte alltid lätt själv och man känner sig lite vilsen och nere ibland men när jag möter folk som har det värre och pratar om "dumheter" blir jag lite rädd, man är ju inte utbildad för sånt. Det är då man inser att man måste vara stark för andra också, och det har jag egentligen inga problem med, men när det väl kommer till kritan, då känner man en lite oro i kroppen.

En dröm har kommit uppfyllelse, nja nästan iaf. Men jag vill verkligen jobb där ett tag på obestämt tid. LBG heter företaget och det enda de gör är att köra mellan olika Ericsson fabriker, med några undantag.
Lasta behöver man inte göra, inte heller lasta av, det fixar truckmänniskorna, det är bara att åka i mellan.
Hur schysst är inte det, för en gång skull ska jag vara tjatig och tjata på om att få jobba där så fort som möjligt. :)

Slutligen, The Flight of the Conchords håller än, andra säsongen håller på gång nu. Grabbarna Bret och Jemaine kämpar på än, deras manager Murray är lika härligt socialinkompentet och med glimten i ögat. Mel är ännu mer härligt psycho, hoppas henne stakars gubbe Doug får större roll i serien...

De testar ju på olika musikgenrer i serien men på ett roligt sterotypt sätt. Den här jag fastnat för lite extra, Friend heter den, man sitter och hummar till den efteråt.

Nä jag har inte sett rent eller någon annan larv musikal, men jag har sett Tom Tykwers underbara Rent Lola Rent. I den filmen spring huvudpersonen Lola väldig mycket och väldigt intensivt. Samma gjorde jag igår, när jag åkte till badhuset i Norrköping för att gymma men mest för att testa spring på löpbandet.

Det kändes bra i början när jag sprang och jag ställde in hastigtheten på 8,1km/h och 1,5 graders lutning, men efter 10 minuters löpning började värka ena knät och ena vaden, minskade till 1 grads lutning, då sluta värken och jag fortsatte i hela 10 minuter till.

För mig är det helt otroligt att jag orka så länge om man jämför med tidigare resultat och även om jag var trött så var inte helt slut efteråt, skulle nog orka 5-10 min till men svetten forsa ner in i ögon och mun. Hoppas de nu lagar löpbandet på gymmet i Gävle jag besöker, då ska springa så det bara rycker, och hoppas snön försvinner snart också, då ska renta ännu mer, mer än vad man ser nu iaf :)

Tänkte att det kanske är min tur att göra ett filmcitatquiz. Två kommer här, en enkel och en lite svårare.

Citat 1: " One day lad this will all be yours! " "What the curtains?"


Citat 2 : "They will say that I have shed innocent blood" "But what is blood for if to shed"


Lyckas ni klura ut båda så blir godis till vinnaren :) en räcker inte, då blir det bara blandsaft =)

Idag fick jag vara lärare vilket är helt nytt för mig, nästan, har haft med en jävel en gång som satt brevid mig. Det var sommaren 2007, han skulle åka med mig hela veckan vilket jag inte såg fram emot. Man måste lägga upp tider och sånt så att det också passar honom och det orkar jag inte, men efter tredje dagen blev jag av med han :)

Men nu tillbaka, en kille skulle köra medan jag satt brevid och skulle observera och hjälpa till när han behövde det. Allt gick väl bra ibörjan vi lasta in och han gjorde sitt bästa för att lasta på. Men när vi kom till Högskolan i Gävle för att lasta av kom smällen.
Jag vet att det är svårt att backa in dit och jag fråga om jag ska hjäpa honom, han svara nej det fixar jag och backar in i en bil. Lite ståhej uppstod och vi fick åka hämta skaderapport från jobbet och fylla i. Han fick lite ångets och blev nedstämt lite tårögd om jag ska vara helt ärlig. Själv var jag lite nervös för jag har aldrig fyllt i nån rapport tidigare men det gick bra och efter lite moral snack av hon som ägde bilen gav oss vidare.
Jag försökte trösta honom och säga att sånt händer alla och skit i det nu och gå vidare (trösta han nog på ett rätt killigt sätt). Jag sa till han att även jag har själv backat in i saker som kontainers, lastkajor och lämna lite skador (inga bilar) men märkte att han var lite upprörd än. Tyvärr blev det inte bättre av att han sen backa in i en lastkaj direkt efter. Men jag tog åt av mig händelsen lite lätt efter som kille vid lastkajen är schysst. Men efter allt detta hoppa jag ur lastbilen och hjäpte honom att backa.

Låter som en jobbig dag och en viss mån var det det, mest för han då. Men när dagen var slut kände jag som en konstig lugnhet även om jag vet att chefen kanske är lite bitter på mig för att jag inte hjälpte honom ibörjan när olyckan inträffa och så men samtidigt har jag upptäckt hur mycket jag har utvecklas som chaufför och hur självsäker jag har blivit. Jag var ju lika osäker som han var en gång tiden även om jag inte skulle få för mig att backa in på svårt ställe som nybörjare utan hjälp. Märkte även att jag klara krissituationer rätt bra, och om det skulle vara jag som krockade där, skulle kanske inte ta det så hårt utan lära mig av misstaget och gå vidare så fort som möjligt.
Ja lite lätta tankar som spann i skallen efter en annorlunda dag :)

Vilken morgon har inte varit med om något liknande på bra länge. Vaknade runt 8:00, hur slut som helst kändes som jag hade sprungit maraton i snöstorm. Jag vände mig om och somna om, en eller två timmar senare vakna jag upp igen, lika slut som tidigare. Jag kände mig helt förstörd med en stark bemärkelse på förstörd.

Vet inte vad jag gjort för att förtjäna allt detta men jag var fruktansvärt trött efter jobbet. Somna halvt som halvt när jag var hos Bengan innan jag stack på träning. Kan ju också pålägga att jag käka väldigt dåligt innan träningen men käka efteråt så jag vet inte men nu är det bra iaf eller bättre. Tackar fan eller vem som helst för att jag var ledig idag, skulle ha somnat framför ratten annars...

Var ett tag sen man la in en video på bloggen, kör med den här som får symbolisera hur melankolisk jag varit idag men en mycket fin låt:

Tiger Lou - The war between us

Idag blev det en speciell dag när jag jobba. Skulle köra ut lite fisk eller rätt mycket fisk till Wahlström ute i Harnäs som ligger nån mil utanför Gävle mot bönan. Jag har ju vart där förr och det har väl aldrig varit nåt problem tills nu.

När jag backar in på gården ser jag att det inte finns nåt folk, så jag går in i arbetshuset eller vad man kan kalla det, det är iaf där de rensar fisken o.s.v. Men döm om min förvåning när jag ser två karlar och en av dem min gamla chef från Jetpak, står och rensar.

Det tar en stund att fatta att det var han och ännu längre stund för han att fatta att det är jag. Vi stirrar på varandra och han frågar vad vill du? Jag säger att jag ska lämna en pall. Vad är det för pall undrar han? Lobster svarar jag.
Detta måste vara än så länge årets stelaste och mest spännda möte för ingen av oss gillar varandra, inte minst jag som tycker att karlfan är ett jävla svin, en gris som lärt sig gå på två ben. En märkvärdig jävel som tror han är världmästare i allt och får allt genom allt hot. Synen av honom ger hemska minnen av en oxe sitter bekvämt i sin stol och ser ner på folk.

Vad han gjorde där har jag ingen aning om men mötet gick snabbt vi grymta några till varandra och sen stack jag. Ska bli intressant och se man möter honom fler gånger när jag kör ut dit igen. Kommer inte yttra mig snällt eller försöka bli "vän" med honom, vissa svin hör bäst hemma i stian...

Måste skriva lite om en film jag så med Lars och Anders "Blivande pappa" Ljung. Filmen heter Hunger och handlar om hur krisen i Nordirland påverkat människoliv, trodde jag. Eller självklart har det påverkat folk där men det handlar mest om hungerstrejk på ett fängelse under den tiden då det var värst.

Det speciella med den här filmen var att det var totalt oförutsägbar, vilket gjorde det till både genialisk och idiotisk. Det är ruskigt snyggt filmat ibland riktigt konstfullt och vakert på rätt meningslösa bitar men herrjävlar vad utdraget vissa scener var, vi fick smakstart när en av fängelskunderna håller på att peta på en fluga vid fönstret i flera minuter.

Men här kommer det värsta, det kommer en scen mellan huvudrollsinnehavaren och en präst, utan klipp i hela 17 minuter, ja ni läste rätt. Visst är det fantastiskt gjort men fan vad det tog på tålamodet (scenen är också numera rekord i lång tagning)
Men det roliga slutar inte där, efter 17 minuter lång scen klippar dom in till huvudrollskillen och låter honom prata i 5-6 minuter utan klipp. Tror ni det tar slut där, nä, lite längre in får vi se en städare som skrapar bort urin från en korridor, han gör det hela långa vägen och vi får se allt, då börja t.o.m. jag skratta...

Visste låter det jobbigt och det var det också men samtidigt var den väldigt proffsigt gjord med som sagt underbart foto. Kan också tillägga Michael Fassbenders (ett namn att minnas) magring är bland otäckast jag sett filmväg nästan värre än Christian Bale i The Machinist när man får se äckliga liggsår

Kommer bli segt att sova nu när man ska upp tidigt och jobba för första gången år 2009, jag har ju lagt mig så jäkla sent de senaste dagarna, men man får väl göra sitt bästa...

Annars tycker jag att dagen varit trevlig och människorna i Gävle extra trevliga, nästan för trevliga. Men gävledagen började i fiket Waynes coffé där jag Bengan och hans tjejvän, satt och prata lite lätt och hade det trevligt, efter att hon gick fick man vänliga blickar lite överallt. Så jag vet inte vad som händer i Gävle men jag hoppas det fortsätter så här.

Men roligast och underligast var ändå efter gymmet med Lars när vi skulle handla lite på ICA i Brynäs. Efter inhandlingen gick lars till kiosken för snus och jag vänta vid utgången, då det kom det fram en tjej och fråga om jag inte frös. Faktum var att efter gymmet bytte jag aldrig tillbaka till vanliga kläder utan hade shorts på mig samt att snö och blås höll på som fan. Jag sa lite enkelt att det är lugnt än så länge, hon fråga om det var bara var tillfälligt, jag sa ja och att jag hade tränat lite. Hon frågar vart och sånt och jag förklara vart och vem jag gymma med mm. Efter tag när det klar börja hon fråga andra saker som vad jag hade handlat och vad jag tyckte om vädret och sånt då blev jag lite fundersam vart hon vill leda det här samtalet till för det kom ingenstans. Då kom Lars och rädda mig, vi kom, vi gick och vi segrade :D

Ishockey idag med Gamle Franken och herr och fru fugelsang. Företaget herrarna jobbar för är Fujtsi eller hur det stavas, som har en egen logé som vi och flera andra från företaget myste i medan vi såg Brynäs och Skellefteå AIK figthas

Jag håller inte på någon av lagen normalt men det är klart att man känner sympati för djävulen ibland så höll på Brynäs den här gången. Men det jag hoppades mest på var en spännande och jämn match med mycket mål och jag verkligen valuta för den här matchen hade allt, speciellt spänning och mål. Brynäs vann med 5-4 och förtjäna det, kan ju till lägga att en ex. LHC spelare stod för första och sista målet, så vsg :)

Fast roligast eller mer konstigast var efteråt när jag och Franken gick ut och utanför roppade en aning full gubbe "Molin Molin jävla judesvin" ja man lär sig något nytt varje dag. Att det fanns en judisk Ove Molin hade jag ingen aning om ;) Molin måste gjort ett stort intryck på gubben, men inte i dagens match eftersom Ove var rätt anonym. Jag och franken kom fram till att han och Molin måste ha duschat och gubben tappade tvålen och resten får ni fantsiera ihop själva.

Men höjdpunkten idag var ändå Franken och min badmintonseger, känns skönt trots att man var lite ringrostig och småyr blanda ihop saker men iaf vinst som vinst och vi vann :)

En epidemi spider sig i Gävle och även Sandviken, säkerligen också över hela Gävleborg. Sjukdom och förkylning heter den epidemin och den har drabbat många.
Men vi är några som har klarat oss än så länge. Jag är en av dem men nu i eftermiddags blev orolig när jag la mig i soffan för att se på film.
Blev trött och slår till paus för att vila lite, efter 15 - 30 min trycker jag på play för att se vidare på filmen, då blir jag helt matt i hela kroppen som ett virus skulle börja sprida sig och fryser som tusan. Tänker att jag måste hitta sängen för att sova lite men jag orkar inte gå dit utan sover i soffan som en stock.
Några timmar senare varknar jag upp rätt pigg och känner itne av någon slags sjukdom eller matthet längre.
Men jag ska tror att det är över så det blir tidigt i sängen nu...

Ja det har hänt en hel del nu, mycket firande och så men också filmmaraton på filmer som jag visserligen sett men är fruktansvärt bra. Upptäckt ny musik och genre: Funken. Finns en riktigt bra grupp jag upptäckt.

Slutligen vill man ta upp om tålamod utan att stampa på folks tår, men ibland vet man inte vad man ska göra när vissa bara rågnäller om allt och alla, tar upp samma saker hela tiden och gör sig sen till fin vovve. Jag förstår mycket väl att det handlar självkänsla och det är trist att det ska speglas över alla oss andra för att få en bättre självbild.
Jag biter ihop tills vidare och försöker slå dövörat till även om det värker. Människan ifråga är en god människa men kommer det fula ord igen ska jag kalla denna för snåljåp för att bråka om så lite skit är bara löjligt.
Men som sagt jag vill inte trampa på tår så människan ifråga kan bo i Gävle eller Norrköping eller nån annanstans, du kanske känner denne men det är med stor sannorlikhet inte du som läser detta

Har verkligen kommit in Guitar Hero world tour. Spelade lite hos Elias i Norrköping och tyckte det var kul men lite knepigt men nu när Per har skaffat det har jag nästan blivit bestatt och beroende. Trummorna är det jag pratar om, och det som satte fart på rulliansen var att jag bytte nivå från Easy till Medium.

Tyckte det gick rätt hyfsat på easy och trodde att jag skulle stanna på den nivån länge men när jag bara skulle testa medium blev jag fast. Det blev högre hastighet, i.o.m. det blev mer rytm, mer känsla och bäst av allt, man fick slå hårdare och snabbare.

Jag klara de flesta låtarna på medium nivån. Vissa var bara att hålla rytmen så löste det sig, som visserligen kunde bli lite enforminga men på ett roligt sätt. Men så fanns låtar som man fick duntra på och jag njöt och svettades för svårt var det ibland. Fast svettigast blev jag av  System of a Downs låt B.Y.O.B, måste nästan vara novis för att klara den...

Favorit låtarna just nu på spelet är : One Armed Scissor av At the Drive-In och Billy Idols Rebell Yell

Är sugen som fan på att skaffa GH world tour men risken är att jag sitter 24 timmar nonstop för det är bara början på det roliga...

Då var den här julen slut, och allt var som det brukar. Det enda som var nytt var att det var syrrans James och deras son Harrys första jul i Sverige och de verka gilla det.

Vad fick man? allt möjligt, nja inte riktigt men en bärbar dvdspelare som jag kan glassa med på mina resor hit och dit, men även hemma. Ska nog använda den lite mer när jag kommer hem, och se lättsamma filmer med, för den är lite småmysig att se på, actionfilmer och andra ljudexploderande filmer ser jag helst på min vanliga tv och spelare.

Filmer jag fick av syrran var Alien boxen, fetingen med 9 skivor och Black books som förvisso är en serie men en rolig en, om en bokhandlar som hatar kunder och älskar att kröka typ.
Så det lär blir en Alien kväll för min del och för de som tittar förbi...

Kommer med lite recensioner snart på de filmer jag sett på den bärbara dvd:n