mondochrille

Tiden går fort, har redan gått två veckor sedans jag skrev senast på bloggen. Men nu är jag här igen.

Ja midsommar är över och det känns som vår egentliga nationaldag. För folk firar och har det bra och tar det lugnt, precis som en annan. För det har varit väldigt slappt dessa dagar, firade hos moster och familj och det var riktig trevligt. Bjöd t.o.m. på en mindre chock, mer om det senare. Annars har det varit strålande väder vilken bjuder på härliga promenader i solen och bad mm. Allt har varit mysigt, som att gå i en dröm, man tänker inte så mycket på problem och onödiga småsaker, går omkring och är lite småkär typ :) gäller att ta vara på de dagarna innan vi friser häcken av oss om några månader...

Ja till den mindre chocken lite, lite two in one, jo det syns rätt tidligt att man träna rätt hårt och ofta, folk har reagerat mer eller mindre på det, specielt att min kroppsvolym har minskat. De som reagera mest är min mamma och henne syster (min moster) som nästan tappa hakan :) och det är ju kul att all "möda" har resulterat något positivt.
Kan ju tillägga saker som själv märkt förändras men ingen annan tänkt på direkt. Hade tendenser till rynkor under ögonen och lite tendenser till dubbelhaka, well not anymore :)

Här kommer lite för och efter bilder på mig, så kan de intresserade se om det blivit nåt resultat, givetvis ser jag själv att det blivit resultat, men det kanske är lätt att vara partiskt mot sig själv, ni känsliga kan ju blunda nu :)


Bilden är tagen för några år sen men det är så jag har sett ut mer eller mindre





Jag här och nu 2010




Ja vi får väl se hur det hela slutar, har ju gått bra hittills, kommer fortsätta samma race.
Kommer väl att uppdatera här på bloggen hur det går och ser ut, om ingen har några invädningar mot det, men ärligt talat skiter jag i det, det är ju fortfarande min blogg :)

Var ett tag sen jag skrev, har inte riktigt haft tid och ork, men nu är jag här igen.
Det har hänt rätt mycket den senaste tiden, största händelsen var väl att jag blev morbror igen åt en liten flicka vid namnet Molly. Mycket sött namn måste jag säga :)
Så nu har jag ännu ett systerbarn att passa upp till och det har väl gått bra med den förra, så det borde väl inte vara större problem att bli en bra morbror igen :)
Det kändes rätt naturligt att bli morbor åter, känns ju stort som förra gången när Harry föddes men jag tog det med lite ro det här gången... Får se när jag hälsar på dem igen :)

Annars går träningen riktigt bra nu, börjar få lite former på överkroppen och det har ju med att jag har förbränt mycket underhudsfett. Folk kan klaga att man ser tanig ut men som sagt jag vill absolut inte bli ett muskelberg med dålig fysik. Åter igen kan jag säga att jag inte har några exakt mål utan kör mitt race med all around träning för att må bra med både stryka och fysik så vi få se vad det leder.... Fast jag har mina aningar, läste om ett träningsprogram så likna mitt mer eller mindre och slutresultatet var inte illa :) så vi får se vad som händer.

Kanske lägger upp lite bilder på bloggen hur kroppsresultatet ligger till här och nu, och det är som tidigare nämnt bara resultatbaserat, så den/de som inte gillar den idén får väl säga till så ska jag fundera över det hela eller försöka trösta "kroppsblyge":)
Jag gör det även för att jag kan och inte skäms över min kropp, givetvis går jag inte över gränsen....

Har blivit rätt mycket skrivande om träning och kroppsförändring på senaste tiden på bloggen men det är väl det som händer mest just nu, och så bilköp. Hoppas andra saker händer men det får väl komma senare när det är redo.

Men iaf så kommer det nya problem, kläder börjar verkligen hänga löst även jackor mm, köpte kortbyxor nyligen som var på gränsen till att vara för små då, ja nu har jag skärp runt dem. Tror jag förbränner underfett på andra ställen nu än bara magen. Lår- och bakfettet förbränns gissar jag på, och det klagar jag inte över. Och när det ger resultat ska jag fota det och lägga ut på bloggen :)
Nä så långt går jag inte, ingen som vill se sånt, inte ens jag... visst tycker jag att människor är rätt överdrivet kroppsskygga idag, man kan ju inte ens gå utan t-shirt en varm sommardag utan att folk skakar på huvudet och då går man inte heller mitt i centrum bland 1000tals pers. Men när de kommer till asses så passar de bäst i byxorna...

Summan:
Måste ta en shopping runda snart, tyvärr vet jag inte om jag har nåt min gräns, onödigt att köpa kläder som sen blir för små. Problemet blir sen, vad ska jag göra med de gamla kläderna, kommer jag "växa" in i dem när jag blir äldre eller is this hur jag kommer se ut i framtiden? I-landproblem...

Tänkte visa med bilder vart det har påverkat mig mest av all träning. Kan ju säga att i det stora hela har det mesta av kroppen påverkats av all träningen, har väl inte blivit något muskelberg och det hade jag väl inte tänkt att bli heller. Men jag har blivit smidigare och det känns i bena och höfterna, kan röra mig bättre. Fått bättre kondition och kroppsteknik mm.
Men där det syns och verkligen känns är i magen, har ju gått ner snart 10kilo, tror inte alla dom kilona satt i magen för jag var definitiv inte tjock innan men mycket underhudsfett har lämnat system :)

Tog mig friheten att foto lite på magen för att få en annan syn på det hela. Och här kommer de

"Nej vad säger han ska han lägga ut bilder sig själv halvnaken och nästan visa paketet"

Och svaret på det är att detta bara är resultat bilder och inget annat, folk med taskig fantasi får väl titta bort. Plus så har jag förmågan att göra så här, det är ju ändå jag som har tränat till detta. Och så är det min blogg och jag får göra vad jag vill med den (nästan) :)


Fått s.k. hashhål under revbenen





Köpte byxorna innan jag träna seriöst





Dragit in magen till max







Jag hoppas detta inte var för känsligt för de kroppsrädda, som sagt detta är bara resultat bilder och inget annat...

Ja då har man köpt sig en till bil, så för första gången äger jag två bilar men inte länge till förhoppningsvis.
Volvon ska väl skrotas så fort som möjligt för jag har ingen användning av två bilar. Kan väl säga att det har varit helt ok med Volvo och automat men den är för stor för mig. Har funkat bäst när man kört långa sträckor sämre inne i städer, rätt osmidig, men jag är van i.o.m lastbil.
Så nu känns det bra med en mindre bil och det är härligt tryck i den och körkänsla, en ford escort -92. Fortsätter det så här så kommer jag ta hand om den mycket väl... Vill verkligen ta en lång tur med den nån dag :) kommer skämma bort mig med den.

Första nöjesturen med bilen blev intressant, kommer in mot centrum och ser en äldre man med hund ramla och slå huvudet i trottoaren och däcka helt ett tag, jag och ett äldre par går våra bilar för att kolla på honom. Jag ringer ambulans (för första gången) medan paret och en annan man hjälper mannen som vaknar till, blöder och är mycket yr. Ett stort jack i pannan ser man på honom samt att han verkar ha druckit lite innan. Givetvis kommer det en riktig alkis förbi och ska bara ska fråga och står där utan nytta, röker och står i vägen för ambulans som kommer senare. Den skadade mannen var mest oroligt för sin hund än sig själv och var rädd att skulle försvinna men en granne till honom skulle ta hand om hunden, efter det stack jag, fanns inget mer man kunde göra.

Hamna en sväng i Skutskär, rätt kul men lite vemod att besök gamla stället, många minnen, känns ju som det var nyligen man flytta hemmifrån till Skutskär men det har ju gått ett tag nu...


Mina bilar, den snygga ska jag behålla...

Börjar se ett upprepande mönster nu på helgerna, nämligen träningsverk i bena. Och det kommer efter crosstrainingen jag har på lördagar, vissa benövningar tar på krafterna och det hjälper inte heller att man är så tävlingsinriktad.
Slutar alltid med att man ska ta i från topp till tå på både gott och ont, för det känns ju riktigt bra att kunna dominera, mest för sig själv.
Men priset blir ju ömma ben och sen blir det ju inte bättre att man kör combat dagen efter. Fast samtidigt är det också jävligt kul.

Möjligt att man tränar för hårt, fast jag vet var gränsen går, har koll på det än så länge. Tyvärr har man väl inte koll på vad man stoppar i sig eller mer när jag ska stoppa i mig nåt. För skulle folk vet hur dåligt jag är på att äta innan vissa träningspass skulle jag nog bli avstängd, nja inte så illa men nästan. Kan erkänna att idag innan combaten åt jag bara en brödskriva och delicatoboll med vatten. Kan tillägga att jag åt efter träningen så ingen fara i taket. Men jag vet att det är fel.

Slutligen kan jag bara tillägga att jag har koll på läget för den som blir orolig. Har sagt det förr, folk är så pass olika varandra, en del måste typ äta eller sova mm. mer än andra. Det är därför vi är så unika som människor, vi vet våra gränser och fördelar (mer eller mindre)

Det är ju inte mycket man gör om dagarna när man är arbetslös, jovisst söker jag jobb och funderar på om man ska plugga igen och så, men det tar ju inte hela dagen. Men idag är det är det ju en kristen högtiden (vilken skiter jag) och alla är lediga även jag.
Tog ledigt från all funderingar och bara tog kolugnt, mer eller mindre. Hann med att se en film också, har lite svårt att lägga upp tiden för det numera.
Blev Döden i Venedig, sett den förr men jag kände för att se något vackert och hemskt. Filmen i sig är väldigt vacker, makalöst vackert foto men själva handlingen är rätt hemsk och mycket tragiskt om en utbränd kompositör som blir kär i en ung pojke (spelad av svensk). Den går aldrig över gränsen men att se en äldre man jaga ung pojke kan ge bismak men som sagt otroligt vacker film i sig själv. Och sen Dirk Borgade en underbar skådis...

Slutligen googla jag lite och hitta lite roliga saker om tidningen jag testa jobba för ett tag, och det stod inga roliga grejer direkt. Bluffande hit och dit, så det känns bra att jag hoppa av snabbt men samtidigt känner man sig lite skyldig. Men nu vet jag till nästa gång att kolla upp mer innan.

Will I see her again?

Ja då är man åter tillbaka till ruta ett, och kanske borde man vara nedstämd och ledsen men nä jag är inte det eller visst nu är man utan jobb igen och det är ju trist.
Men som det kändes den korta dagen jag jobba som annonssäljare vill jag nog inte ta tillbaka. För det kändes inte rätt för min del alltså.

Andra klarar av det bättre men man är väl ensidig. Har väl lärt mig livet att undvika folk man inte tycker om, och om ringer upp sur gubbe eller trist tant då undviker man dem som pesten typ. Kan vara fel men nu har man blivit så med tiden....

Och manuset vi skulle gå efter tyckte jag inte om, skulle vilja publicerade det men det får jag inte eller jag lova att kasta allt, men tydligen ska man inte omvandla ett Nej till Ja eller okay då, utan bara tvinga sig fram till ett Ja. Och visst det tjänar man stora pengar på det om vill kliva över lik (lite överdrivet menat men ändå) så funkar det bra.

Men som sagt: may work for some but it did not for me. Och så är det helt enkelt. Ska väl inte dra över alla en kant men nu vet man mer.... Ska man vara lite sorglig också så har faktiskt ont i örat efter allt ringade och då lyssnar jag på väldigt hård och skränig musik emellanåt eller rätt ofta och har aldrig känt så här...


Ett musikklipp från min nya favorit, textgeniet Luke Haines, la tidigare upp två klipp från hans andra musikprojekt The Auteurs och Black Box Recorder.
Här kommer en akustisk version av låten 1967 från skiva "How I Learned to Love the Bootboys"
Kan tillägga han sjunger genom sin fars ögon och historia när han själv är född 1967. Väldigt modigt faktiskt...

Ja man kanske inte skrek ut det direkt men jo jag har fått ett nytt jobb och det är något helt nytt för mig, nämligen annonsförsäljare. Och det känns spännande och lite ovanligt men jag är inte nervös mer spänd för jag vet att när jag väl kommer igång så går det av bara farten. Och blir jag fokuserad kan jag bli ett monster, och blir jag pissed off blir jag ännu mer fokuserad, tävlingsmänniskan i mig själv :)

Så det blir att ringa som inåt helvete imorgon och känns det bra, kommer jag sats hårt som fan, för det är bra betalt om man lyckas och tvärtom... Allt för att besök olika företag och hora för dem ;) Nä men det gäller att se framåt

Annars var det faktiskt en trevlig resa till Ö-vik, (där jag sökt jobbet) långt men trevlig, har faktiskt aldrig varit längre norr än Sundsvall. Och Ö-vik var en schysst stad, kanske inget man vill bo i permanent men gärna besök under sommaren. Funderar på att åka längre upp, bussen från Sundsvall gick hela vägen till Haparanda t.o.m.

Men som sagt spännande och intressant detta....

Lägger upp en ny låt, väldigt nyplockad grupp eller dom har ju funnits ett bra tag men för mig är de nya:
The Field Mice heter de och de ingår i mitt sökande efter shoegaze grupper jag fått stort intresse för, alltså drömaktigt pop/rock som stimulerar hjärnans fantasi... Just dom här är inte så extrema eller nu har jag inte hört så mycket av dem. Men med låtar som Emma's house och When you sleep har de fått upp mitt intresse och det finns säkert fler låtar gott sig.

Låten jag lägger upp nu heter: So Said Kay och är mer åt det "tradtionella" Shoegaze hållet men som sagt inte lika extremt...

Ja då har man åter igen varit i Värmland och i Arvika, brukar ju bli 2-3 besök per år sedans 2008. Förra året var jag ju där 3 gånger, senaste gången var i.o.m. Arvikafestivalen som ägde rum i juli.

Nu var det sista April firande med brasa, trodde jag men fan allt regna bort så det blev att se film hos några kompisar till Johan. En American pie film nummer 6?!!!!, kass filmen jag skratta till på några scener så den var inte jävla kass. Och sen The Tournament en mycket brutal och blodig actionfilm om yrkesmördare som har en tävling att helt enkelt döda varandra och se vem som är det ultimata bad ass mördaren. Ja manuset var ju inte svårt att skriva men hjärndöd underhållningen. Intressant att skådespelare som Robert Caryle och Liam Cunningham medverkade, inte riktigt dom man tänker sig ska vara med i sån här film.

Men dagen efter på Lördag blev det firande hos Anna med hennes och Johan vänner som jag knappt kände men efter ett tag blev det inga problem och vi hade det jättetrevligt och skämta på. På både gott och ont, jag vet med mig att jag har låg självcensur och skämtar om det mest, så det gäller att hålla sig på det torra när man har nya människor omkring sig, vilket jag delvis inte gjorde men det blev ingen skada skedd.

Sen var vi ut på två ställen som heter Tiki och The Roof, som var riktigt trevliga och fina på insidan, tycker att Gävles uteställen på borde ta lite inspiration från dessa ställen. Men kvällen fortsatte och trevligheterna består sig tills allt var slut och vi alla gick hem.

Dagen efter, söndagen, vakna man till hyfsat pigg men lite yr. Som tur är drabbas jag väldigt sällan av bakfylla, kan bli aningen matt runt 12:00 men annars är jag oftast fit for fight igen. Beslutade mig för att ta en promenad för att få nya krafter medan Johan sover av sig illamåendet.
Jag kommer fram till Arvikas torg där en öppen släpvagn står och i vagnen står det 100 dagar med Jesus och givetvis blir jag lite rädd, ska Jehovas eller någon annan tokreligiös grupp predika här. Men jag tänker jag kan ge dom en chans och titta lite, en 10 -15 minuter, men när de väl börja så gick jag efter en minut, och svor lite för mig själv. Det gick helt enkelt inte.

Folk får tro på vad de vill men när man tvingar på folk tro och religion blir jag rädd. Visst jag vet att religion har räddat många människor från Alkoholism, brott mm. men det är ett val dom har gjort själv. Men ställa sig bakom något som är större än livet och säga att man har direkt kontakt med detta är bara ruttet hemskt.
Personligen tycker jag det är nästan lika dåligt att kalla sig Ateist, visst man kan ju säga att man inte tror på Gud eller väljer bort den tron. Men att springa omkring och säga att man är Ateist, kan man lika gärna säga att man är mormon, lika elakt och taskigt mot det andra lägret.

Lika bra att erkänna det, man är för dum för att kalla sig Ateist, samtidigt som jag är icketroende. Ja vad är man då? Människa och levande, det räcker för mig, ge mig Kärlek, Sex och Rock n' roll så överlever jag :)

Köpte nya kortbyxor igår. Det var Rea på dem också och man är ekonmisk snål just nu. Jag trodde först att de inte skulle passa när det var size 30 på dem men döm av min förvåning när de satt nästan perfekt (kanske lite tajta) Min andra kortbyxor ligger på runt size 34 och de är för stora nu.

Men summan är iaf att träningen gett resultat på flera sätt. Ett av dem märkte jag nu, frågan är bara om det fortsätter i samma riktning. Det märks väl annars, tyvärr måste man varva ner lite för att undvika skador, bena är lite i farozon men jag brukar aldrig skada mig så det löser sig säkert...

Har äntligen hittat koden i You Tube som gör att man kan lägga upp filmklipp på bloggen. Så då kan man åter igen rekomendera eller visa upp nya musikgrupper/artister som väcker ett visst eller mycket stakt intresse.

Och nu kommer ett klipp från en grupp som heter Black Box Recorder med skönsjungande Sarah Nixley i huvudrollen. Kan börja med att normalt hade jag förmodligen inte ägnat så mycket tid åt det här om jag inte visste att två musikgenier var inblandade. Nämligen textgeniet Luke Haines från The Auteurs och John Moore ljudgeniet från The Jesus and Mary Chain.

Detta är i grund och botten brittisk indiepop, men med annorlunda och tänkvärda texter samt ett härligt basljud blir detta något relativt nyskapande. Just det här låten ska väl inte representera alla deras låtar som är mer åt traditionella indiepop hållet.
Men ju mer jag lyssnar på den här låten desto mer uppskattar jag den, för det är normalt inget jag spenderar tid åt, tills nu.
Lägger upp en The Auteurs video också, för den som vill jämföra.


Black Box Recorder - The Art Of Driving





The Auteurs- Light Aircraft on Fire
Regi Chris Cunningham, han som gjorde Aphex Twins fantastiska video Come to daddy och Window Licker

Ja då börja fotbollsträningen igen, lagom till våren äntligen blommat ut. Svårt att tro att det vräkte ner snö för en dag under denna veckan. Folk spydde galla över det men som tur var så försvann det rätt snabbt.

Men tillbaka till fotbollen. Kul att få komma igång igen och det känns lite skumt att få springa och jaga en boll med bara kroppen, på innebandyn använder man sig av klubba men nu har vi bara oss själva att utgå ifrån.
Och det kändes rätt bra och jag sprang på bra men det är väldigt annorlunda springmässigt jämfört med innebandy. Gäller att vara mer uthållig än explosiv vilket har varit min svaghet men med all träning under vintern kändes det faktiskt hel ok. Fast det var tungt för samtliga mer eller mindre, men lite mer träning så vi kommer alla får nya krafter, förhoppningsvis :)

Nu till dagen dilemma: Efter fotbollsträning gick jag och tvätta ansiktet, kände direkt hur det kliar och svider i ögonen samt att en dos av saltsmak sätter sig i munnen. Då minns jag tillbaka till de senaste åren, för så fort jag har duschat efter en fotbollsträning har jag alltid känt saltsmak och inte lite heller. Det roliga i det hela är att det bara är efter fotbollsträningar, inte innebandy, gym, combat (som jag också körde idag), boxout mm.

Skulle vara kul att kolla upp varför det är så. Möjligt att allt kliande i ögonen har med smuts och dam att göra men finns det så mycket salt i luften så att det smakar efteråt? Eller har det med solen att göra, att den driver ut mer salt ur kroppen? som sagt skulle vara kul att kolla upp det.

Annars är det bena som spelar ett spratt nu. Känns delvis bra men ibland gör sig värken hörd och det är segt att det inte släpper. Just nu känner sig vaderna lite slitna, fått krampvarningar och en liten känning. Så vi får se vad som händer, borde ta det lugnt men det är svårt för en annan...

Ja snart är det dags för den årliga bilbesiktningen och med hoppet i högsta hugg hoppas jag att min bil går igenom.
Har haft problem med ena vindrutetorkaren på höger sidan, den har lagt av helt. Fick råd av kollega hur man ska göra för att komma åt problemet. Det var tre skruvar skulle tas bort och lite lister mm. (orkar inte gå in på detalj)

I.o.m. det var första gången jag gör detta blev det mycket pill och sånt som tog sin tid. Men efter många om och men och lite svordomar var jag framme, nästan. Problemet var sen att en kåpa som skyddar länkarmen och vindrutetorkarmotorn var fast skruvad och jag kom inte åt muttern med skiftnycken på något sätt. Då föll mitt korta tålamod till botten, så nära och bara ett lite problem som förstör allt, så jag slet bort kåpan.

Jag ser att en liten vajer är paj, som håller ihop länkarmen till vindrutetorkaren. Jag försöker länge att testa mig fram med att på nåt sätt få ihop vajern som är kvar med armen men förgäves. Så ihop med allt igen och ut och leta efter en ny vajer. Men på vägen till biltema får man typiskt nog punkteringen (går in på detalj senare)

Någon dag senare kommer jakten efter vajern till armen att återuppstå. Den dagen var en riktigt skit dag för samtidiga när vulkanutbrott stör flygtrafik mm. Och folk var rätt sura rent allmänt.
Åker till biltema och frågar efter vajern, gubben verka lite småless och säger sånt har vi inte, åka till mekonomen eller nåt liknande. Går in till Jula och hör med dem, killen där var rätt trevlig och säger nej men åk till mekonomen och ger mig vägbeskrivning. Åker till mekonomen, och igen en surgubbe som säger nej du måste åka till en verkstadsbutik, och ger mig inga tips om vart.

Som tur är vet jag att volvo ligger i närheten och där får jag tillslut min älskade vajer. Åker hem och löser problemet med vindrutetorkaren och jag så jäkla nöjd med den insatsen för den första gången gör nåt sånt...
Kände mig lite som MacGyver när jag verkligen testa mig fram och känna sig honom gör man inte varje dag...:)

Ja ännu en vecka och helg är slut. En lite annorlunda vecka med nya fester och människor. Men dyrt blev det, gäller att ligga lågt ett tag. Kände mig riktigt generös mot mig själv när jag klippte mig för första gången på 6 år hos en riktigt frisör och det var faktiskt rätt skönt. Nöjd men frisyren och jag fick behålla min killer sideburns :)

Sen blev det fest och sånt hos vänner och bekanta för första gången och det var mycket roligt, är alltid kul med att träffa nytt folk. Sen ut till krogen men på vägen dit blev man en fegis, några av oss hade öl med oss på stan (inte jag) men när Lars ville bjuda mig på öl såg jag länsmanjävel komma och jag sträcker upp min händerna som en äkta fegis, för att visa att jag inte tar emot den.
Skulle ju givetvis sagt till Lars att slänga bort den eller ännu bättre druckigt upp den och stå där som ett fån och bli dryg ;) nä då men jag fick auktoritets beröm, vilket inte är värt ett skit, fuck authority. Blev inga böter eftersom Lars såg så sympatisk ut (som vanligt)

Efter krogen var man mer än trött och fyllepizza blev genom vidrig, drog hem till slut med svarttaxi som kändes rätt då men nu vet jag inte om det var så smart egentligen. Man vet aldrig vem det som är som kör men han var trevlig iaf...

Sitter och funderar på vilka namn fått under årens lopp. Vanligast är ju självklart Christian och Christofer, oftast lärare som säger något dessa namn. Inget jag stör mig på, mer andra klasskompisar som stör sig på det och skruvar på sig när de får höra att jag blir kallad för Christian. Roligast är att finns det minst en i klassen med nåt av dessa namn så får jag ett nytt namn.

Andra namn som är populärt att namnge mig är Björn, Fredrik och Johan, nu senast är det Greger av en lagkompis som har svårt att se skillnad på mig och en annan som heter just Greger...

Kan ju erkänna att jag ibland kallar mig för Christian för folk jag träffar helt random och inte riktigt litar på än. Annars har ju mitt Internetnamn Chris används flitigt rent allmänt i verkliga livet och det funkar ju. Kommer förmodligen använda något av dessa två namn när jag ska presentera mig för folk i utlandet i framtiden, börjar tröttna att upprepa det väldigt enkla namnet Christer :)

Ibland undrar om vissa affärer hjärntvättar sin personal, eller givetvis så finns det företag som gör det här och var men dom kommer man aldrig kontakt med. Jag märker en avvikelse hos Willys personalen, speciellt på ena affärn av två här i Gävle.

Kan ju börja med att rent allmänt får jag bra kontakt med personalen t.ex. ICA, Coop, City Gross mm. mer eller mindre, vissa riktigt bra t.o.m. Och det är trevligt och så, men just ena willys är dom som robotar, speciellt när det gäller lastpallar. Vet inte hur många gånger jag fått höra: "Har man lämnat en pall ska ta en pall" ibland helt random.

En gång kom det fram en kille och sa att jag inte fick ta en pall för en annan chaufför hade tagit en för mycket förra gången han var hos dem, och gav mig beskrivning av någon som såg ut som en hippie? Ärligt tala vem fan orkar hålla kolla på sånt.

En annan gång tog jag en extra halvpall (kan förtydliga att dessa halvpallar kastas senare) men nä en blev heltokig och sa "Har man lämnat en pall ska ta en pall".  Fan på andra affärer ber dom oss chaufför att befria dem från dessa halvpallar.

Idag var det samma sak, nästan, men jag fick ta några extra pallar av en på willys, blev smått chockad men tog dem tills jag kom till lastbilen då kommer det en annan och säger "Har man lämnat en pall ska ta en pall". Försökte förklara att jag fick tillåtelse från en annan men han verkar vilja höra.

Värst var nog när jag lämna en pall och tog tillbaka en ny lite finare pall, fick århundradets konstigaste blick av hon som jobba där. Och frågar mig om det var en A-pall jag lämnade? och jag fattar inget. -Nja det var väl en träpall säger jag. -Såg den bra ut frågar hon med tomt ansikte. -Såg väl rätt bra ut säger lite lättsamt för att lätta upp den stela stämning men hon rörde inte en min, totalt frånvarande. Och vad säger hon tror ni?
Nä inte riktigt: "Har man lämna en A-pall får man ta en A-pall" och då blir jag arg och rädd, ska man verkligen gräva fram en pall som liknar den lämnat in?!

Tycker det bara otäckt allt det där, kan ju tillägga att den andra nyöppnade willys butiken är lite lugnare, rätt trevlig personal. Visserligen är de flesta ex. anställda från Ica och coop, får ju hoppas att det håller sig sunda och inte blir "hjärntvättade" som de andra...

1 april måste vara en av årets sämsta dagar att vara social eller utvigda sin sociala förmåga. Men det börja trevligt med en förfest med nytt folk och lite variation förnyar... Men när vi skulle ut på krogen blev det bara skit rent ut sagt när en massa folk beter sig som idioter.

Börja med att det tog lång tid att komma in för att en idol kille skulle uppträda och de släppte inte in folk förrän han var klar vilket gjorde att folk försökte tränga sig in i kön. Gorby i mitt "gäng" blev mycket upprörd sa till några ställa sig längst bak, jag och hans bror försökte lunga ner honom, eftersom vi båda inte tyckte att det inte var värt det.

Men tro fan att en tjej/kvinna/dam bakom oss börjar hetsa upp sig och kalla oss för fegisar med lågt självförtroende. Inte nog med att det var dåligt stämning innan, hennes inlägg kändes så jäkla onödigt och det brast för mig och jag sa: Känner du oss eller? en halvhård diskussion dök upp hon påstod att hon var psykolog eller studera till det och jag svara: nä du jobbar bara på Willys och då blev det tyst. Och inget mer sades mellan oss... Det finns lite fördelar med att leverera ut mat till olika butiker.

Roligt att idag när jag var på just Willys så möttes vi, fick en halvkall blick men jag gick vidare som om jag inte hade sett henne förut. Men jag ska inte vara elak nu mot andra och hylla mig själv, hon har väl det inte så lätt livet, ålderns höst har väl tagit henne för fort. Gissar att 40 års krisen närmar sig med stormsteg och drömmen om familj och kärlek tynar bort. Vilket säkerligen gör hennes ledsen och sur mot andra...

Men ibland måste man säga emot och krossa hjärtan och illusioner, och jag ångrar inget. Ja resten av kvällen var lika usel, kom in till slut till krogen men gav upp när folk knuffa varandra och kalla varandra för jävla hora. Gav upp då och gick hem efter 5 minuter. 60 spänn åt skogen men vad är det egentligen...


Nä nu ska vi inte bara vara sura på allt och alla, tjänar man inget på. Lägger upp en video som alltid gör mig glad. Gullig historia och underbara danssteg av ena sångaren :)

kings of convenience - i'd rather dance with you video



travis | MySpace Video

Inte så mycket som hände nu, förutom att man funderar på vad som händer i framtiden. Har inte bestämt, flera idéer men ingen ordning än (kanske återkommer senare om detta).

Annars är det träning för hela slanten, känns skönt att man verkligen känner motivationen till att köra fullt ut, förr gav man upp rätt lätt. Men i.o.m. att träningen är allround så blir det lite variation, och med rätt sällskap blir det roligare :)

Fick ett lite bakslag när bena vek sig, bara träningsvärk dock, men envis och rastlöst surskallig som kan vara sätter man sig på en spinningcykel och tränar bort värken och ont gjorde det, fick lite konstiga blickar när jag grimasera :) Efter spinningen och smärtsamma benövning släppte värken någorlunda, men jag bör ta det lugnt nu ett tag. Känner av lite värk än, så dumt att överanstränga bena för mycket....

Vilken helvetesnatt och dag. 24 mars har varit årets (hittills) konstigaste och jobbigaste dygnet. Började med natten (såklart) eller på kvällen så att säga.
Kommer hem efter träning och den har varit lång och tuff, känner direkt att trötthet slår till och kastar i mig lite kvällsmat och går lägger mig rätt tidigt, för att sen att uppleva ett rent helvete.

Jag sover en timma och vaknar upp helt yr, förvirrad, svettigt och i andöd, jag går till badrummet för att tvätta av mig, tillbaks till sängs igen. Vaknar upp en timma senare igen och med samma åkomma, ja mer eller mindre. Men alltid yr och förvirrad och trött som bara den. Detta upprepas 3-4 gånger till, tror jag besöker badrummet 2 gånger till med svettningar och tungt andades. Minns inte allt för bra

Vaknar på morgonen helt borta, tung och seg i kroppen. Orkar inte göra mycket, tar mig iaf upp och sätter mig framför datorn och känner mig som bakfull, visserligen blir jag aldrig riktigt bakfull efter utgång men jag förstår principen. Och allt känns så distanserat, jag får inte grepp om nånting, sticker och köper frukost även där på ICA känns allt och alla så långt ifrån. Kommer hem och käkar upp frukosten och blir lite piggare, bara lite....

Tänker att man kanske ska ut och röra på sig lite för att vakna ur sin dvala, men när jag kommer ut blir allt som tidigare, blir bländad av snön trots att solen är gömd och känner mig som en zombie. Men jag kommer in till centrum tillslut och fixar lite ärenden men efter det så var det hem igen, trött och seg, får ingen kontakt med omvärlden.

Väl hemma lagar jag mat och tittar på film och då börjar det släppa, bortkommenheten, och då kommer dilemmat om man ska ta ett träningspass, bodycombat eller bara ta det lugnt. Lyckas på nåt sätt övertala mig att gå på passet, och det kanske verkar som en dålig idé, men det var klokt beslut för jag blev så gott som återställd och nu mår jag jättebra eller allt är jättebra jämfört med den tidigare natten och dagen.

Hoppas nattens natt blir som den ska vara, med konstiga drömmar som man kan kvasianalysera :) och ingen mer Helvetesnatten....