mondochrille

Har blivit rätt mycket skrivande om träning och kroppsförändring på senaste tiden på bloggen men det är väl det som händer mest just nu, och så bilköp. Hoppas andra saker händer men det får väl komma senare när det är redo.

Men iaf så kommer det nya problem, kläder börjar verkligen hänga löst även jackor mm, köpte kortbyxor nyligen som var på gränsen till att vara för små då, ja nu har jag skärp runt dem. Tror jag förbränner underfett på andra ställen nu än bara magen. Lår- och bakfettet förbränns gissar jag på, och det klagar jag inte över. Och när det ger resultat ska jag fota det och lägga ut på bloggen :)
Nä så långt går jag inte, ingen som vill se sånt, inte ens jag... visst tycker jag att människor är rätt överdrivet kroppsskygga idag, man kan ju inte ens gå utan t-shirt en varm sommardag utan att folk skakar på huvudet och då går man inte heller mitt i centrum bland 1000tals pers. Men när de kommer till asses så passar de bäst i byxorna...

Summan:
Måste ta en shopping runda snart, tyvärr vet jag inte om jag har nåt min gräns, onödigt att köpa kläder som sen blir för små. Problemet blir sen, vad ska jag göra med de gamla kläderna, kommer jag "växa" in i dem när jag blir äldre eller is this hur jag kommer se ut i framtiden? I-landproblem...

Tänkte visa med bilder vart det har påverkat mig mest av all träning. Kan ju säga att i det stora hela har det mesta av kroppen påverkats av all träningen, har väl inte blivit något muskelberg och det hade jag väl inte tänkt att bli heller. Men jag har blivit smidigare och det känns i bena och höfterna, kan röra mig bättre. Fått bättre kondition och kroppsteknik mm.
Men där det syns och verkligen känns är i magen, har ju gått ner snart 10kilo, tror inte alla dom kilona satt i magen för jag var definitiv inte tjock innan men mycket underhudsfett har lämnat system :)

Tog mig friheten att foto lite på magen för att få en annan syn på det hela. Och här kommer de

"Nej vad säger han ska han lägga ut bilder sig själv halvnaken och nästan visa paketet"

Och svaret på det är att detta bara är resultat bilder och inget annat, folk med taskig fantasi får väl titta bort. Plus så har jag förmågan att göra så här, det är ju ändå jag som har tränat till detta. Och så är det min blogg och jag får göra vad jag vill med den (nästan) :)


Fått s.k. hashhål under revbenen





Köpte byxorna innan jag träna seriöst





Dragit in magen till max







Jag hoppas detta inte var för känsligt för de kroppsrädda, som sagt detta är bara resultat bilder och inget annat...

Ja då har man köpt sig en till bil, så för första gången äger jag två bilar men inte länge till förhoppningsvis.
Volvon ska väl skrotas så fort som möjligt för jag har ingen användning av två bilar. Kan väl säga att det har varit helt ok med Volvo och automat men den är för stor för mig. Har funkat bäst när man kört långa sträckor sämre inne i städer, rätt osmidig, men jag är van i.o.m lastbil.
Så nu känns det bra med en mindre bil och det är härligt tryck i den och körkänsla, en ford escort -92. Fortsätter det så här så kommer jag ta hand om den mycket väl... Vill verkligen ta en lång tur med den nån dag :) kommer skämma bort mig med den.

Första nöjesturen med bilen blev intressant, kommer in mot centrum och ser en äldre man med hund ramla och slå huvudet i trottoaren och däcka helt ett tag, jag och ett äldre par går våra bilar för att kolla på honom. Jag ringer ambulans (för första gången) medan paret och en annan man hjälper mannen som vaknar till, blöder och är mycket yr. Ett stort jack i pannan ser man på honom samt att han verkar ha druckit lite innan. Givetvis kommer det en riktig alkis förbi och ska bara ska fråga och står där utan nytta, röker och står i vägen för ambulans som kommer senare. Den skadade mannen var mest oroligt för sin hund än sig själv och var rädd att skulle försvinna men en granne till honom skulle ta hand om hunden, efter det stack jag, fanns inget mer man kunde göra.

Hamna en sväng i Skutskär, rätt kul men lite vemod att besök gamla stället, många minnen, känns ju som det var nyligen man flytta hemmifrån till Skutskär men det har ju gått ett tag nu...


Mina bilar, den snygga ska jag behålla...

Börjar se ett upprepande mönster nu på helgerna, nämligen träningsverk i bena. Och det kommer efter crosstrainingen jag har på lördagar, vissa benövningar tar på krafterna och det hjälper inte heller att man är så tävlingsinriktad.
Slutar alltid med att man ska ta i från topp till tå på både gott och ont, för det känns ju riktigt bra att kunna dominera, mest för sig själv.
Men priset blir ju ömma ben och sen blir det ju inte bättre att man kör combat dagen efter. Fast samtidigt är det också jävligt kul.

Möjligt att man tränar för hårt, fast jag vet var gränsen går, har koll på det än så länge. Tyvärr har man väl inte koll på vad man stoppar i sig eller mer när jag ska stoppa i mig nåt. För skulle folk vet hur dåligt jag är på att äta innan vissa träningspass skulle jag nog bli avstängd, nja inte så illa men nästan. Kan erkänna att idag innan combaten åt jag bara en brödskriva och delicatoboll med vatten. Kan tillägga att jag åt efter träningen så ingen fara i taket. Men jag vet att det är fel.

Slutligen kan jag bara tillägga att jag har koll på läget för den som blir orolig. Har sagt det förr, folk är så pass olika varandra, en del måste typ äta eller sova mm. mer än andra. Det är därför vi är så unika som människor, vi vet våra gränser och fördelar (mer eller mindre)

Det är ju inte mycket man gör om dagarna när man är arbetslös, jovisst söker jag jobb och funderar på om man ska plugga igen och så, men det tar ju inte hela dagen. Men idag är det är det ju en kristen högtiden (vilken skiter jag) och alla är lediga även jag.
Tog ledigt från all funderingar och bara tog kolugnt, mer eller mindre. Hann med att se en film också, har lite svårt att lägga upp tiden för det numera.
Blev Döden i Venedig, sett den förr men jag kände för att se något vackert och hemskt. Filmen i sig är väldigt vacker, makalöst vackert foto men själva handlingen är rätt hemsk och mycket tragiskt om en utbränd kompositör som blir kär i en ung pojke (spelad av svensk). Den går aldrig över gränsen men att se en äldre man jaga ung pojke kan ge bismak men som sagt otroligt vacker film i sig själv. Och sen Dirk Borgade en underbar skådis...

Slutligen googla jag lite och hitta lite roliga saker om tidningen jag testa jobba för ett tag, och det stod inga roliga grejer direkt. Bluffande hit och dit, så det känns bra att jag hoppa av snabbt men samtidigt känner man sig lite skyldig. Men nu vet jag till nästa gång att kolla upp mer innan.

Will I see her again?

Ja då är man åter tillbaka till ruta ett, och kanske borde man vara nedstämd och ledsen men nä jag är inte det eller visst nu är man utan jobb igen och det är ju trist.
Men som det kändes den korta dagen jag jobba som annonssäljare vill jag nog inte ta tillbaka. För det kändes inte rätt för min del alltså.

Andra klarar av det bättre men man är väl ensidig. Har väl lärt mig livet att undvika folk man inte tycker om, och om ringer upp sur gubbe eller trist tant då undviker man dem som pesten typ. Kan vara fel men nu har man blivit så med tiden....

Och manuset vi skulle gå efter tyckte jag inte om, skulle vilja publicerade det men det får jag inte eller jag lova att kasta allt, men tydligen ska man inte omvandla ett Nej till Ja eller okay då, utan bara tvinga sig fram till ett Ja. Och visst det tjänar man stora pengar på det om vill kliva över lik (lite överdrivet menat men ändå) så funkar det bra.

Men som sagt: may work for some but it did not for me. Och så är det helt enkelt. Ska väl inte dra över alla en kant men nu vet man mer.... Ska man vara lite sorglig också så har faktiskt ont i örat efter allt ringade och då lyssnar jag på väldigt hård och skränig musik emellanåt eller rätt ofta och har aldrig känt så här...


Ett musikklipp från min nya favorit, textgeniet Luke Haines, la tidigare upp två klipp från hans andra musikprojekt The Auteurs och Black Box Recorder.
Här kommer en akustisk version av låten 1967 från skiva "How I Learned to Love the Bootboys"
Kan tillägga han sjunger genom sin fars ögon och historia när han själv är född 1967. Väldigt modigt faktiskt...

Ja man kanske inte skrek ut det direkt men jo jag har fått ett nytt jobb och det är något helt nytt för mig, nämligen annonsförsäljare. Och det känns spännande och lite ovanligt men jag är inte nervös mer spänd för jag vet att när jag väl kommer igång så går det av bara farten. Och blir jag fokuserad kan jag bli ett monster, och blir jag pissed off blir jag ännu mer fokuserad, tävlingsmänniskan i mig själv :)

Så det blir att ringa som inåt helvete imorgon och känns det bra, kommer jag sats hårt som fan, för det är bra betalt om man lyckas och tvärtom... Allt för att besök olika företag och hora för dem ;) Nä men det gäller att se framåt

Annars var det faktiskt en trevlig resa till Ö-vik, (där jag sökt jobbet) långt men trevlig, har faktiskt aldrig varit längre norr än Sundsvall. Och Ö-vik var en schysst stad, kanske inget man vill bo i permanent men gärna besök under sommaren. Funderar på att åka längre upp, bussen från Sundsvall gick hela vägen till Haparanda t.o.m.

Men som sagt spännande och intressant detta....

Lägger upp en ny låt, väldigt nyplockad grupp eller dom har ju funnits ett bra tag men för mig är de nya:
The Field Mice heter de och de ingår i mitt sökande efter shoegaze grupper jag fått stort intresse för, alltså drömaktigt pop/rock som stimulerar hjärnans fantasi... Just dom här är inte så extrema eller nu har jag inte hört så mycket av dem. Men med låtar som Emma's house och When you sleep har de fått upp mitt intresse och det finns säkert fler låtar gott sig.

Låten jag lägger upp nu heter: So Said Kay och är mer åt det "tradtionella" Shoegaze hållet men som sagt inte lika extremt...

Ja då har man åter igen varit i Värmland och i Arvika, brukar ju bli 2-3 besök per år sedans 2008. Förra året var jag ju där 3 gånger, senaste gången var i.o.m. Arvikafestivalen som ägde rum i juli.

Nu var det sista April firande med brasa, trodde jag men fan allt regna bort så det blev att se film hos några kompisar till Johan. En American pie film nummer 6?!!!!, kass filmen jag skratta till på några scener så den var inte jävla kass. Och sen The Tournament en mycket brutal och blodig actionfilm om yrkesmördare som har en tävling att helt enkelt döda varandra och se vem som är det ultimata bad ass mördaren. Ja manuset var ju inte svårt att skriva men hjärndöd underhållningen. Intressant att skådespelare som Robert Caryle och Liam Cunningham medverkade, inte riktigt dom man tänker sig ska vara med i sån här film.

Men dagen efter på Lördag blev det firande hos Anna med hennes och Johan vänner som jag knappt kände men efter ett tag blev det inga problem och vi hade det jättetrevligt och skämta på. På både gott och ont, jag vet med mig att jag har låg självcensur och skämtar om det mest, så det gäller att hålla sig på det torra när man har nya människor omkring sig, vilket jag delvis inte gjorde men det blev ingen skada skedd.

Sen var vi ut på två ställen som heter Tiki och The Roof, som var riktigt trevliga och fina på insidan, tycker att Gävles uteställen på borde ta lite inspiration från dessa ställen. Men kvällen fortsatte och trevligheterna består sig tills allt var slut och vi alla gick hem.

Dagen efter, söndagen, vakna man till hyfsat pigg men lite yr. Som tur är drabbas jag väldigt sällan av bakfylla, kan bli aningen matt runt 12:00 men annars är jag oftast fit for fight igen. Beslutade mig för att ta en promenad för att få nya krafter medan Johan sover av sig illamåendet.
Jag kommer fram till Arvikas torg där en öppen släpvagn står och i vagnen står det 100 dagar med Jesus och givetvis blir jag lite rädd, ska Jehovas eller någon annan tokreligiös grupp predika här. Men jag tänker jag kan ge dom en chans och titta lite, en 10 -15 minuter, men när de väl börja så gick jag efter en minut, och svor lite för mig själv. Det gick helt enkelt inte.

Folk får tro på vad de vill men när man tvingar på folk tro och religion blir jag rädd. Visst jag vet att religion har räddat många människor från Alkoholism, brott mm. men det är ett val dom har gjort själv. Men ställa sig bakom något som är större än livet och säga att man har direkt kontakt med detta är bara ruttet hemskt.
Personligen tycker jag det är nästan lika dåligt att kalla sig Ateist, visst man kan ju säga att man inte tror på Gud eller väljer bort den tron. Men att springa omkring och säga att man är Ateist, kan man lika gärna säga att man är mormon, lika elakt och taskigt mot det andra lägret.

Lika bra att erkänna det, man är för dum för att kalla sig Ateist, samtidigt som jag är icketroende. Ja vad är man då? Människa och levande, det räcker för mig, ge mig Kärlek, Sex och Rock n' roll så överlever jag :)