mondochrille

Idag var en spciell dag, vet inte om det berode på oss eller de andra. Jag var till stor del med Johan idag och allt vi prata om mötte vi. Först prata vi om specialeffekter och hulken, då möter vi en lärare som vi hade inom just film och specialeffekter, heja på honom och gick till McDonalds. Pratade om lagkompisar och vilka som har flickvänner, då ser vi Halvbonden Tomas gå förbi med ICAkasse och när vi går mot bion möter vi Lars och hans Malin som fikar för fullt hus.

Men nu till dagen problem eller mitt problem, att jag är så förbannat lättflörtad. Hade ju planerat allt, med att käka och gå på bio. Hade ju biopoäng för att gå på en gratis bio samt en 50 lapp för att gå på nästa film. Första beställer Johan en popcornmeny för sina biopoäng och frågar om han kan få större läsk och hur mycket han ska lägga till. Hon i kassan bjuder på en större läsk för att vi är stamkunder.
Sen frågar hon mig om jag också vill ha en meny, jag tackar vänligt nej. Då säger hon: är du helt säker?
Jag: jo jag har nyss käkat.
Hon: jo men snälla köp en meny.
Jag: ja ok för din skull...

Så funkar det och där rök 50 lappen. Vad ska man göra? exakt samma sak hände när jag köpte det där jävla krogkortet av tjej, ett snälla men köp kom och jag föll direkt. Hade det varit en person av samma kön hade man nog sagt nej. Vet inte om man är romantiskt lagt eller bara blåögd mot vissa.
Vi mötte henne igen när vi skulle se nästa film. Men den här gången blev det ingen meny men hon berätta öppet att hon var på jobbintervju och skulle se nån film idag och ville ha råd av oss.
Det blir en film till hörde vi också när vi visa biljetten för han som river dem. Tror att jag och Johan är rikskändisar numera på SF, många som pratar med oss, och om oss tror jag även :)


Men gåvorna var in slut än som med en större läsk utan extra kostnad, för när jag kom hem höll upp ytterdörren till en kille och som tack fick jag en öl :) Som jag inte dricker nu eftersom jag är vardagsnykterist...
Så kan det gå, hoppas såna här dagar upprepar sig fler gånger, :)

PS: filmerna vi såg i dag tar jag upp nästa gång kanske, för dom var intesssanta och bra...

De senaste dagarna har varit hårda men det är roligt ändå. Har indrottat varje dag hela den här veckan, ja nu är det bara torsdag men det har varit fotboll Måndag och onsdag, test springa lite i Tisdags på sätra spåret vilket gick sådär, är ingen långdistanslöpare och idag blev det innebandy i skolan. Så man borde varva ner lite villl inte bli skadad men jag brukar aldrig bli det, men man vet aldrig.

Nya karaktär har kommit fram nu i mitt skrivande, förra gången hette hon Agnes som jag ironiskt kallade för min tjej och det skulle jag nog inte ha gjort när folk trodde att hon var riktigt, fick några nyfikna samtal av mamma och pappa :) Men iaf Agnes är död jag har gjort en "kill your darling" på henne alltså ta bort det vackra/bästa för att kunna utveklas, och ur askan kom Erik Franzén. En riktigt slacker som upptäcker livet för sent.
Fick bra respons också, folk sa att de skratta högt flera gånger, en annan sa att hon läste den två gånger och det känns väldigt bra, min utmaning (finare ord för kritik) är att skruva ner humorn, vilket jag enkelt kan göra men det är också lite trist för jag vill att Erik ska vara skruvad i vissa delar och human i andra. Jaja men kul iaf...

Synd att vi börjar hitta lite "tråkiga" sidor hos läraren bara, eller jag håller mig lugnt men jag förstår de andra det berör. Det går inte slå bort det man inte gillar för att få fram sidor man själv gillar att läsa... svårt det där.

Efter att vi fikat lite på stan, Jag, Lars och Micke var allt dött i centrum så vi rösta på att se film. Vi gick till en videobutik och valde filmer som vi skulle se hos Lars. Det blev First snow och He was a quiet man.

Vi tre såg först First snow som var en bra film, intressanta funderingar om spådom, döden och ödet. Men sakna det lilla extra, tog aldrig ut på svängarna och slutklämmen kunde väl varit bättre men ändå en sevärd film med alltid sevärda Guy Pears och J.K Simmons.

Men nu till höjdpunkten, He was a quiet man. Efter att Micke stack för att jobba kom Herr och Fru Fugel för att titta på nästa film. Den handlar om en kontorskille, Bob Maconel spelad av Christian Slater, som får göra företagets skitsyslor samtidigt som han är trackad av sin medarbetare, så pass mycket att Bob planerar att skjuta de sex värst kollergorna. Men nåt går fel när han väl ska göra det. En annan kollega skjuter dom istället och Bob skjuter honom och blir hjälte. För sin insatts blir han hyllad av sina kollegor, grannar börjar hälsa på honom mm. och så blir han avdelningschef på företaget inom kreativ tänkande och får eget kontor och bil, skrattar nu när jag skriver om det. :)

Men det som gör filmen så bra men framförallt roliga är Christan Slater, hans tolkning av Bob är helt fantastiskt. Har aldrig varit nåt Slater fan även om han ibland lyser till då och då men den prestationen är i toppklass och då överdriver jag inte det minsta :) Bob är här sjukt blyg, mycket introvärt men framförallt vilsen i sig själv och sin omvärd han inte förstår sig på.
Finns så många scener vi skratta åt, men bäst var när Bob efter sin "hjälte" insats får åka upp och träffa cheferna. Har nog aldrig sett någon vilsnare människa på film nånsin :) filmen blir mer seriös mot slutet vilket den både vinner och förlorar på. Men slutändan är den en mycket underhållande film som vågar skämta ut och vara seriös samtidigt. Bob Maconel kommer att bli en av de nya karaktärsikonerna som Travis från Taxidriver och Napoleon Dynamite m.fl.


He was a quiet man.

Folk som känner mig vet att min musiksmak är rätt bred och har blivit det med tiden och åldern. Börjde med Rock och hårdrock som sen gick över till Metall och punk, nu lyssnar jag på mycket lugnare musik men min kärlek för den tyngre musiken dör aldrig.

Har gått tillbaka till rötterna och lyssnat på metall igen, och inom det forumet älskar jag vanlig- Death- Doom- och trashmetall. Har svårt för Black- och Powermetall speciellt det sist nämnda. Men som i Blackmetall finns det undantag och det är tyska Blind Guardian. Har gillat dem förr men aldrig gett mig in dem tills nu när jag fick tag i The Forgotten Tales. Skivan är någon B-side skiva där de gör lite covers på bl.a. Beach Boys men framförallt gör det Covers på sig själv och gör egna låtar  mer folkrockigt vilket uppskattas mycket.... Skön röst och bra gitarr hjälper också mycket

Såg Bob Dylan filmen igår, ni vet säkert vad den heter. Kortfattat kan jag säga att jag rös till rätt mycket då och då, när folkmusik blandades med gamla samhällsbilder. Och det var riktigt bra, man visste inte riktigt om det var dokumentärar bilder från 60-talet eller nya bilder som ska se ut som 60-tal ibland. Alltså mycket proffsig film. Och alla Bob Dylan skådisar var kalas bra, eller rättare sagt de har skapas från olika perioder i hans liv och fått olika namn och karaktärer.
Coolat var Christan Bale och Cate Blanchet. Deras rock och ikon image var hel sköna och trovärdiga. Heath Ledger är mycket bra som den som borde haft coolast image men blir den mest mänskliga i hela filmen. Så jäkla trist att han inte finns längre.

Läste nånstans att man inte behövde vara Dylan fan för att se filmen, nja det är väl halva sanningen. Musikmässigt smälter filmen allas hjärtan, mitt hjärta extra mycket, fanns ett par scener som tog musten ur en. Men politiskt och filosofiskt är det svår att ta åt sig ibland, speciellt om har dålig Dylan koll, själv kan jag väl Dylan myten rätt bra men inte så bra. Så 2 timmar kändes verkligen 2 timmar ibland.

Men summan är en riktigt bra film som är grymt proffsigt gjord och spelad, musiken talar mest för min del. En av årets bäst biofimer.

Man borde kanske summera helgen lite kort men det hände väl inte så mycket, mer att vi var på Goa/volym igår. Jag, per, tomas hans malin hennes syster och deras vänner. Bra musik som vanligt och trevlig stämning. Var korkad och köpte ett krogkort som hade jävligt konstiga regler för att få rabbat på vissa saker, men iaf över till det intressant.

Håller ju med mitt skrivprojekt nu, kände att jag fastna lite, har idéerna i skallan men vet inte hur jag skulle formulera mig riktigt så jag lät tiden gå lite lätt för att jag skulle iväg till Johan sen. Men då kom det som en brev på posten hur jag skulle skriva, och jag skrev på som bara den, och sen kommer det konstiga som kanske är naturligt, att jag började känna riktiga medkänslor för mina huvudkaraktärer. Kan ju säga lite lätt att det blir en sorglig historia mot slutet, och jag tyckte så synd om honom och hans flickvän att jag blev själv lite nere och ledsen för dem.
Skrev så mycket jag orka sen var jag tvungen att sluta för jag klarade inte med deras sorg och tillvaro nåt mer. Tog ett tag innan jag kom tillbaka till gamla jag.
Vet inte vad man ska kalla det där för, det som hände, för det är ju ändå jag som bestämmer över deras liv och jag skulle kunna göra det hel lyckligt för de två men det vill sig inte. Har faktiskt inte upplevt nåt sånt förut, inte i textfom iaf.

Kanske inte skriver så mycket nu på bloggen men jag skriver fullt på skrivprojektet till min kurs. Blev till slut en historia om lat kille som hoppas på att nåt stort ska hända honom medan hans flickvän får lida över det...

Går överraskande bra, allt utvecklas hela tiden och intressant är att jag verkligen stör mig på min karaktär, varför håller på så där mot henne och kan han inte skärpa sig tänker jag medan jag skriver om honom. Låter kanske skumt men funkar bra, blir bra dynamik. Ska väl inte säga allt för mycket vad som kommer att hända, får bli sen.

Skrev tidigare att jag skulle lägga upp en till Sigur Rós låt på bloggen. Hade först två val från albumet Takk. Takk som är rockigare än deras tidigare album och det märks. Det stod mellan Glósól och Hoppipolla som är mest kända från den skivan, sistnämnda har viasat använt som reklammusik.
Men när jag hitta videon till Saeglopur blev det utan tvekan den som hamnar här. Ni som inte tål falsett sång och melankolisk pianospel,  bit i läppen eller spola fram 1:50 för sen drar det av. Och jag blir fast sugen i låten totalt.

Rätt kul dröm man hade i natt. Drömde en musikvideo, om en kille som bodde i en fin villa uppe på ett högt berg vid Högskolan i Gävle. För att kunna komma ner var han tvungen att åka skidor ner.
Och det var dramtiskt värre att komma ner för den backen. Intresant att notera är uppe på berget och nere i Högskolan var det Högsommar. Under denna färd ner hör jag eller drömde jag låten Arcade Fire - My body is cage, och ni som inte hört den så är den rätt tung och dramatiskt. Det roliga är att den passa så perfekt till killen skidåkning, ner för den backen... :)

Hänt mer? jo spela ju badmintonturning i helgen, gick ju sådär, vann en match av tre. Räcker inte för att gå vidare, inte heller för Franken som kom tvåa i sin grupp, men blev inte en de tre bästa tvåorna för att gå vidare...

På Lördag smäller det, badmintonturnering i Gävle. Jag och kapten franken ska göra vårt lag CSKA stolta, med vinst är tveksamt men med starkt medverkan iaf. Älskar att tävla i sporter som badminton, lika roligt som sex (nä vad säger han)
Känner mig redan taggad nu för spel men jag måste hålla mig. Ska ge allt och jag kommer säkerligen frivilligt och ofrivilligt skrika ut min glädje och ilska mellan bollarna, som alltid. Vissa förstår inte det där men stark tävlingskänslor, och tror att man hemsökt av nåt (man kanske är det) har alltid varit så mig. Och vem har skrivit att det är fel att såna känslor? så länge man inte skadar andra, gnäll över ont i örat så att man får ont huvudet och sånt räknas inte. Bara en mesig ursäkt... Ska bli intressant att få möta turnerings enda tjej, och hon lär inte vara handplockad från gatan för att jämna ut tävlingen rent könsmässigt, lär vara ett halv proffs...


Så om ni vill suporta mig alis Liv och Rickard alias Franken, kom till alderholmen vid 10:00 på lördag, vår först match börjar cirkus 10:30

Ja då ska väl bloggen funka igen. Vad har hänt? inte så mycket direkt förutom att solen tittar fram mer nu och snön smälter jävligt fort med det. Skönt är det iaf men det finns bara ett problem, när våren börjar kommer vår förkylning för min del och den är jobbigare än höstförkylning för sitter i så jävla länge. Men när den väl försvinner går det mycket fort. Trodde jag skulle bli förkyld igår men jag tog det lugnt på kvällen så nu känns det bra men man vet aldrig.

Har haft roliga kamper med Kusen i Guitar Hero 3, när han var borta förra helgen lånade jag hans lägenhet och spela GH3. Tar ledning på topplistan på flera låtar på medium och några på hard. Men kampen ligger på låten Cliffs of doves av Eric Johnson. Efter att jag tog ledning på den låten kom kus tillbaka, tog tillbaka ledning och utöka den, tills nu i helgen då jag ännu en gång tog tillbaka första plats. Men den glädjen varade inte allt för länge när Kus tog gitarren och spel låten nästintill felfritt, lyckades ta 200 noter i rad. Jag klarar lite över 100 noter i rad på den låten. Känns svårt att kunna slå det men vem vet.

Har fått en titel av några vänner, som kan tolkas på olika sätt. Ja kanske det verkar så men jag har nog bara haft tur :)

 

Eric Johnson låt men inte han som spelar