Tillbaka igen

Ja då är man åter tillbaka till ruta ett, och kanske borde man vara nedstämd och ledsen men nä jag är inte det eller visst nu är man utan jobb igen och det är ju trist.
Men som det kändes den korta dagen jag jobba som annonssäljare vill jag nog inte ta tillbaka. För det kändes inte rätt för min del alltså.

Andra klarar av det bättre men man är väl ensidig. Har väl lärt mig livet att undvika folk man inte tycker om, och om ringer upp sur gubbe eller trist tant då undviker man dem som pesten typ. Kan vara fel men nu har man blivit så med tiden....

Och manuset vi skulle gå efter tyckte jag inte om, skulle vilja publicerade det men det får jag inte eller jag lova att kasta allt, men tydligen ska man inte omvandla ett Nej till Ja eller okay då, utan bara tvinga sig fram till ett Ja. Och visst det tjänar man stora pengar på det om vill kliva över lik (lite överdrivet menat men ändå) så funkar det bra.

Men som sagt: may work for some but it did not for me. Och så är det helt enkelt. Ska väl inte dra över alla en kant men nu vet man mer.... Ska man vara lite sorglig också så har faktiskt ont i örat efter allt ringade och då lyssnar jag på väldigt hård och skränig musik emellanåt eller rätt ofta och har aldrig känt så här...


Ett musikklipp från min nya favorit, textgeniet Luke Haines, la tidigare upp två klipp från hans andra musikprojekt The Auteurs och Black Box Recorder.
Här kommer en akustisk version av låten 1967 från skiva "How I Learned to Love the Bootboys"
Kan tillägga han sjunger genom sin fars ögon och historia när han själv är född 1967. Väldigt modigt faktiskt...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0