mondochrille

Äntligen kom den till Gävle, Eastern Promises, regisserat av en av mina stora favoriter inom film, nämligen David Croneberg. En provocerade herre som inte är rädd för chockera, med äckeleffekter, slemiga människoorganiska teknik prylar och ultravåld mm. men han har alltid en anledning till det.

Fast på senste tiden har han lugnat ner sig med sånt som t.ex. Spider och nu med Eastern Promises, även om A History of Violence hade sina stunder så matchar de inte riktigt hans tidigare verk, inom äckeleffekt fronten.

Men tillbaka till Eastern Promises. Vi blev några som såg den, det var jag, Johan, LH och Per Walin som numera får heta Mes Per, när han titta bort under Cronenberg highlights för tyvärr (om man ska vara lite nördig) så fanns det bara ett riktigt sånt mot slutet. 

Men även i min lilla besvikelse över att det bara fanns ett riktigt chockögonblick kunde jag se något annat i filmen, något mysigt sin enkelhet och berättande, trots att det är hemska miljöer de rör sig i, bland den östeuropeiska maffian i London. Och det  var något som verkligen överraskde mig, på ett possitivt sätt.  Viggo Mortensen övertygar varje gång jag ser honom liksom Naomi Watts, eller hon är alltid bra i allt hon gör. De gör det hela trevligt och mysigt på nåt oväntat sätt. Men när det kom till bastuscenen, var David i sitt esse :)

Summan av de hela är att Cronenberg börjar komma tillbaka efter en stunds frånvaro, hans filmer under 90-talet och framåt har varit lite ojämna, inga dåliga men få riktigt härligt speciella.
Hoppas att han i nästa film vågar ännu mer med äckeleffekter som får oss odödliga att känna oss som Mes Per för en kort stund :)

Sorry Per :)