mondochrille

Alla som missat denna serie har missat något riktigt bra. Det handlar om Bret och Jermaine från Nya Zealand som vill slå i genom i USA. Duon har talang men kan inte riktigt slå till av flera orsaker. De är aning socialt inkompetenta gentemot sin nya stadsmiljön. Deras överambiösa manager Murray har ingen större koll på musikindustrin och hittar bara dåliga gigplatser.
Humorn är enkel som killarna men väldigt rolig, när de kommer in i rätt meningslösa diskussioner som skiljer dem åt men aldrig som vänner. Bret och Jermaine (heter också så i verkligheten) är perfekta i sina roller.
Men roligast är nog deras chef och manager Murray (Ryhs Darby) som påminner rätt mycket om David Brent i the offiice men är mycket mer sympatisk även om han blir lite väl jobbig i sin roll som just chef. Men han har ett hjärta som slår för duon i vått och tort. Får inte glöma bort deras enda fan Mel som är både rar och obehaglig.

Serien har musikvideoinslag som visar att duon har talang, dom är helt underbara, men poängen dessa videos är mest att driva med olika musikgenrer och det gör de riktigt bra.
Kan tilllägga att musikvideon blir roligare om man ser hela avsnittet men här kommer de ändå...


A kiss is not a contract - Driver mycket med 80-tals grupper som ska se sockersöta ut framför kameran






Leggie Blond - Murray får ta ton, roligare om man sett hela avsnittet men musikvideon är lysande







Faoux Da Fa Fa - Driver med fransmän och tidigt fransk kultur. Videon är hur rolig som helst