mondochrille

Ja det var ett tag sen jag skrev nåt. Har inte varit helupptagen men det har inte blivit av bara. Har annars vart hemma i Norrköping några gånger och hälsat på familj mm. Syrran och hennes lille Harry på 1,5år  kom också. Har blivit allt mer bundis med Harry. Springer och leker med han så pass mycket, att han blir uppspelt och inte vill lägga sig i tid. Vår hobby är att åka rulltrappa (många gånger) springa omkring i affärer som Åhlens, där vi kan leka fängelse. Och sist dansa till musikvideos, Harry favorit är utan större tvekan Pinks låt So What.

Ja så har börjat se på en favorit serie som ung:  Tales from the crypt, serien som visar drygt 20 minuter lång skräckfilmer av och med kända skådisar och regissörer. Ska recensera här på bloggen alla avsnitt som jag ser i kronlogisk ordning. Såg tre avsnitt igår från säsong 1:


Avsnitt 1: The Man Who Was Death. Enkel smakstart om en avrättare som får kicken och inte kan släppa jobbet utan avrättar folk, de han anser vara skyldiga.
För kort tiden för att göra något riktigt bra av det hela, vi får inte riktigt känna huvudrollsinnehavaren och när han berättar allt för oss blir det lite stelt men annars är idéen och tanken bra. Ont om tid bara. 2,5/5

Avsnitt 2: And All Through the House.  På julafton mördar en fru sin man men problem uppstår när en galning klädd som jultomten härjar runt huset.
Fantastisk nyinspelning på 1972 filmen med samma namn. Nyinspelningen är råare, effektivare och spännande, och Larry Drake är ruskigt läskig. Lyssande helt enkelt 5/5

Avsnitt 3: Dig thar cat... he's real gone. En uteliggare får chansen till 9 liv när han får katgener i sig. En chans han missbrukar när han får jobb på cirkus.
Mycket snygg film, och tivolimiljöer är oftas tacksamma att jobba i med sin mystik och ovisshet som skrämmer. Problemt är bara att 20 minuter räcker inte, detta kunde hålla i en timma minst. Men den alltid härliga Joe Pantoliano är mycket bra i huvudrollen 3/5